När blev den uppfällda toalettringen egentligen ett problem? Jag vet inte. Det enda jag vet är att det vuxit från ett sån där klyscha som alltid finns i listor i vilka klassiska irritationsmoment radas upp till, som nu, något jag verkligen STÖR mig på.

Sambon var väluppfostrad när vi träffades och flyttade ihop. Under många år var toalettbesöken en fröjd och allt fungerade som det skulle. Så plötsligt började han vägra fälla ner den. Ringen alltså. I samma veva slutade tandkrämstuben stängas och rakhyveln låg kvar oroväckande länge efter varje rakning (tills jag gav upp och la upp den på rätt plats). Jag är helt övertygad om att sambon hade en 30-årskris och nu gjorde sin förtjänta revolt mot dessa kvinnosaksfrågor. Personligen krisade jag genom att tatuera mig och göra oplanerade besök på ortens pub (tror det var åtminstone en 2-3 gånger). Men alla sätt är ju bra utom de dåliga. (I efterhand önskar jag att jag hade krisat genom att börja slänga smutsiga sockar och underkläder på golvet eller sluta tvätta ur handfatet efter varje toalettbesök. Det hade ju varit både billigare och enklare). Vi har nu båda slutat krisa och allt har återgått till en lugnare tillvaro igen.

Varje blir då frågan plötsligt aktuell igen? Jo - jag befinner mig på en camping någonstans i Sverige och på denna 5-stjärniga camping DELAR killar och tjejer på samma toalettbyggnad. Sambon muttrar över långa köer och gillar inte detta påhitt. Personligen skulle jag föredra långa köer mot att som nu ständigt mötas av en uppfälld toalettring samt fartränder och allehanda otäckheter (förstår att detta inte kan skapas samtidigt men är faktiskt rätt säker på att båda dessa företeelser ökat genom de delade toaletterna). FY!

Toalettstolen uppfanns helt klart av en man - dock inte helt genomtänkt. Skulle en kvinna ha uppfunnit toalettstolen skulle den försetts med ett automatiskt larm som tjöt i högan sky om toalettbesökaren försökte lämna badrummet utan att först fälla ner ringen. Så det så!

Eftersom jag tilldelats lite mer hår än vad som förmodligen var meningen (ok jag erkänner - rätt MYCKET mer) och avskyr allt som sticks (myggor, getingar, orakade ben m.m.) så har jag regelbundet utsatt mig för halvtimmeslånga tortyrsessioner i en vaxkammare. Nog för att jag är frusen men jag kan inte påstå att jag trivs med värmen från ludna ben. Visst har pengarna diskuterats. "Är det VERKLIGEN nödvändigt" har sambon suckat. På grund av vissa tveksamheter kring nödvändigheten så sparade jag ut hårprydnaden på rent jäkelskap. 3 nätter i rad vaknade jag av mardrömmar där jag:

A. Gick i shorts på ICA

B. Gick i shorts utanför ICA

C. Var på badhus

och ALLA kollade på mig (eller snarare mina ben).

När min son av en ren tillfällighet upptäckte min nya stil utbrast han spontant: "Du är ju lika hårig som morfar". Därmed var det slutdiskuterat kring huruvida hårborttagningen skulle få kosta eller ej (fast SÅ hårig är jag väl ändå inte????).

Men så fick jag då en av mina sedvanliga spontanköpsattacker och shoppade en Braun Silk épil och det var kärlek vid första ögonkastet. Den kostade inte mer än en vaxning vilket betydde att jag gick plus/minus noll redan första gången jag använde den. Och när jag så använde den idag så tjänade jag 450 kronor! Tänk vad mycket kul jag kan köpa för de pengarna. Nu ska jag möta solen i mina lena, fina sommarben :-)

Jag - en mördare? Ja det är faktiskt sant! Efter att länge ha uthärdat en snabbt ökande tvestjärtskoloni i min postlåda så fick jag nog häromdagen. Jag satt i godan ro och läste morgontidningen och drack lite te när en fet bjässe kröp ur tidningen och satte fart mot min macka. Tänk om jag hade fått in den under osten och bitit till *urk*. Så idag var jag och handlade det giftigaste jag kunde komma på: RADAR. Sen attackerade jag hela postlådan, fast lite synd tyckte jag ändå om mina snyltgäster. Det är konstigt - getingar och mygg slår jag ihjäl utan minsta betänkligheter. Jag avskyr dem! Men flugor, små spindlar och söta humlor hjälper jag ut. (Undantag: stora, ludna spindlar som fått för sig att flytta in i min stryktvätt. De överlever tyvärr inte detta tilltag). Så jag dödar inte i onödan, det lovar jag, men tvestjärtarna har jag startat krig mot.

Vackrare än såhär blir inte verkligheten idag. På måndag morgon far husvagnen med tillhörande familj iväg på lång semester och då måste tvätten vara tvättad, torkad (ett helsike när det är ständig regnperiod och torktumlaren är trasig), ihopvikt/struken och upplagd i prydliga högar. Det är långt dit *suck*. Huset saknar tvättstuga (det är sant!) och det innebär lite extra krångel när torkställningarna ska huseras i övriga rum. Men lönen för mödan är ju en välfylld garderob och vetskapen om att tre lediga veckor väntar. Det räcker en bra bit på vägen!

Trots förkylning och en ömmande kropp så bestämde jag mig för att försöka få någon ordning i detta eländiga  trädgårdsland. Visst växer det så det knakar, men tyvärr växer ogräset lika fort. Om inte fortare. Så efter viss övertalning och lönediskussion fick jag ut de båda barnen i landet och så rensade vi så det ven runt öronen. Det var jobbigt konstaterade vi, men så fint det blev! Nu slipper morötterna dela säng med tistlar och solrosorna har sagt upp ett långvarigt förhållande med ett gäng svinmållor. Vi hann precis klart så kom det en rejäl regnskur igen. Tar det aldrig slut? Någonstans i världen torde det råda akut torka av aldrig skådat slag eftersom vi välsignats med allt detta VATTEN!!!!

Nu sitter jag i vart fall uppkrupen i mitt älskade soffhörn. Jag vet precis hur hundar och katter känner sig då de markerat ut sitt revir. Jag har gjort detsamma!

Och nu börjar ERNST på TV. Så passande!  :-)

Har hamnat i ett dilemma och kan inte riktigt bestämma mig. Pendlar mellan två motsatser där den ena låter ungefär såhär "semester är ju att slippa laga mat" och den andra "semester är ju att få tid till att grotta in sig i receptboken som jag vet ligger där i köket i den där vackra sockerlådan som tyvärr gömmer sig bakom en växande hög med räkningar, reklam från Rusta, gamla dagstidningar och allehanda jätteviktiga papper som man absolut inte kan slänga förrän man läst igenom dem noga". Jag tycker egentligen att BÅDA är rätt, alltså att semester är att unna sig att köpa mat eller ha tid att laga den. Men just idag orkar jag bara inte laga mat. Jag har suttit vid datorn i flera timmar, handlat en massa roliga saker till husvagnen, pratat i telefon, träffat syrran, ätit glass, hängt upp en tvätt och suttit ännu mera vid datorn. Vid närmare eftertanke kommer jag nog att köpa hem pizza och sedan le åt sambon när han kommer hem och säga: "det är ju semester". :-)

PS. Så fort pizzan landat i magen satte jag mig i soffhörnet och läste igenom en massa goa recept från "Tre tjejer i köket" (se Länkar). I morgon ska jag nog laga något riktigt gott. DS.

Kan alla andra så kan väl jag - ungefär så börjar jag mitt bloggande. Jag har stått emot detta bloggande lika länge som Foppa-tofflorna, men i hallen lyser nu sonens turkosgröna Foppa inbjudande och jag får motvilligt erkänna att jag lånar dem så fort jag får chansen. Till och med när jag åker till ICA! Trodde jag aldrig. Inte heller trodde jag att jag skulle börja blogga men man ska som sagt aldrig säga aldrig.

Utanför mitt fönster är det grått - vart tog sommaren vägen? Det enda positiva med regnet är att jag slipper rensa rabatterna. Det går iofs alltid att skylla på vädret - för varmt, för blåsigt, för kallt och som nu - för regnigt! Tänkte försöka muta barnen med lite sommarjobb. Kanske kan det lyckas?

Min tanke är att fylla den här bloggen med vardagstankar samtidigt som jag tänker samla länktips till sådant som gör vardagen enklare. Bra receptsidor, bra länkar till program som kan laddas ner gratis, roliga webbsidor - ja allt det där som jag ständigt glömmer bort. Vilken sida var det nu igen som...... Känner du igen dig?

Ha en bra dag!