Jag har alltid varit en "Garfield" - och vem är inte det? Måndagar har varit det värsta på hela veckan. Jämt. Därför tog mitt liv en helt annan vändning den dagen jag blev VUXEN och fick bestämma själv. Då bestämde jag mig för att aldrig mer arbeta en måndag. Nåja - i stort sett aldrig. Så under tre års tid har jag varit ledig under måndagar och det har varit underbart!

Nu blev så hela konceptet ändrat när kollegorna absolut ville lägga sin gemensamma planering på måndagar. Jag brukar anse mig själv som flexibel och har ställt kravet ledig måndag eller fredag, någon mittendag vill jag inte ha igen. Hade det ett år men det var kass! Så nu är jag (precis som jag berättat förut) ledig på fredagar. Känslan då är konstigt nog HELT annorlunda. Söndagsångesten är nu tillbaks i light variant, men helgen känns mycket längre nu. Så det är liksom svårt att säga vilket som var bäst. Men jag tror nog ändå att jag är ganska nöjd som det är nu. Dock sitter jag här och ska snart bege mig till skolan och någonstans säger en inre röst: jag hoppas att den här dagen går ganska fort för jag längtar hem till vardagspysslet som jag inte hann med i helgen.