Som lärare har man sällan möjligheten att bara "plocka ut lite tid" (sådär som man tror att kontorsfolk kan göra - men det kanske bara är en utopi). Annars skulle det ju vara perfekt att göra det när man ändå mår lite dåligt. Övertidstimmar existerar tyvärr inte trots övertid. Så - nu är jag hemma. Med världens dåligaste samvete. Jag har hostat hela natten och vaknade med en dundrande migrän. Tog ipren och valde sängen igen. Jag har fixat vikare (såklart - man vill ju inte sätta kollegor i klistret) och satt den personen i jobb. Ändå har jag dåligt samvete. Jag fick vara hemma en förmiddag i våras då jag fick migrän på kvällen och natten. Och så idag. Men det pockar liksom i bakhuvudet att "du har ju inte feber - vad gör du hemma?". Men jag fixar tyvärr inte att jobba med den här skallen. Jag har dock tagit med min bärbara dator i sängen och gjort ett par småjobb. Och så en paus för detta inlägg. Men för övrigt är det inte mycket som händer här idag. Kan inte slappna av utan tänker bara på de andra, på jobbet. Jag skulle förresten aldrig fixa jobbet som springvikare inom skola eller omsorg. Jag skulle gå med ständigt hög stressnivå i kroppen. Jag vill veta vad som händer från dag till dag. På ett ungefär i alla fall. Att jag då är hemma idag upplever jag enbart som STRESSANDE. Dumt va?