Så gjorde man precis det där som Ugglan sa - hoppade in och hjälpte till när man behövdes. Jag är dunderförkyld och hade gärna valt sängen, men vid 8-snåret fick jag ett telefonsamtal från skolan som berättade att min kollega var på BB med sin fru. Vattnet hade gått tidigt på morgonen. Så jag hoppade in och jobbade idag - på så vis kunde jag ju "deala" lite med tiden jag var hemma igår. Nu sitter jag här - 18.00 - och skriver en vikarieinfo till den som ska jobba för mig på måndag när jag åker på konferens i två dagar. Att vara iväg innebär alltid en massa planeringsjobb eftersom man måste tänka ut uppgifter samt även beskriva dem så att de blir begripliga att förstå och genomföra. Men konferensen kommer att bli jättetrevlig :-)

PROSIT! Det nös jag på.

Som lärare har man sällan möjligheten att bara "plocka ut lite tid" (sådär som man tror att kontorsfolk kan göra - men det kanske bara är en utopi). Annars skulle det ju vara perfekt att göra det när man ändå mår lite dåligt. Övertidstimmar existerar tyvärr inte trots övertid. Så - nu är jag hemma. Med världens dåligaste samvete. Jag har hostat hela natten och vaknade med en dundrande migrän. Tog ipren och valde sängen igen. Jag har fixat vikare (såklart - man vill ju inte sätta kollegor i klistret) och satt den personen i jobb. Ändå har jag dåligt samvete. Jag fick vara hemma en förmiddag i våras då jag fick migrän på kvällen och natten. Och så idag. Men det pockar liksom i bakhuvudet att "du har ju inte feber - vad gör du hemma?". Men jag fixar tyvärr inte att jobba med den här skallen. Jag har dock tagit med min bärbara dator i sängen och gjort ett par småjobb. Och så en paus för detta inlägg. Men för övrigt är det inte mycket som händer här idag. Kan inte slappna av utan tänker bara på de andra, på jobbet. Jag skulle förresten aldrig fixa jobbet som springvikare inom skola eller omsorg. Jag skulle gå med ständigt hög stressnivå i kroppen. Jag vill veta vad som händer från dag till dag. På ett ungefär i alla fall. Att jag då är hemma idag upplever jag enbart som STRESSANDE. Dumt va?

Det river gott i halsen nu och jag kraxar som en kråka. Det kliar, svider och värker om vartannat. Skönt att jag har haft en undervisningsfri dag idag. Det är INTE skönt att prata med ond hals inför 24 elever. Det är jättejobbigt :-(

I morgon har jag flera långa pass, varav ett musikpass, och jag undrar redan hur det ska gå. Halsen och rösten är ju en lärares främsta redskap. Det är inte lätt att undervisa eller få det klimat man önskar genom att vara tyst. Jag ska visa lite virtuella bilder från ett tänkt Birka i morgon och därefter får jag försöka att hitta aktiviteter där barnen pratar mest och jag så lite som möjligt. Jag får hoppas att de är EXTRA snälla mot sin fröken ;-)

Kram!

Brukar sällan bli sjuk - och det gäller även alla andra i min familj. Det är väldigt skönt! Men just ikväll har jag jobbigt i luftrören och det retar hela tiden. Känner mig hängig och tung i kroppen och hoppas nu att det vänder med lite god sömn. Jag har verkligen inte tid att vara sjuk! Så nu dricker jag lite varmt te och planerar att krypa ner i sängen. Natti natti på er!

Jag har alltid varit en "Garfield" - och vem är inte det? Måndagar har varit det värsta på hela veckan. Jämt. Därför tog mitt liv en helt annan vändning den dagen jag blev VUXEN och fick bestämma själv. Då bestämde jag mig för att aldrig mer arbeta en måndag. Nåja - i stort sett aldrig. Så under tre års tid har jag varit ledig under måndagar och det har varit underbart!

Nu blev så hela konceptet ändrat när kollegorna absolut ville lägga sin gemensamma planering på måndagar. Jag brukar anse mig själv som flexibel och har ställt kravet ledig måndag eller fredag, någon mittendag vill jag inte ha igen. Hade det ett år men det var kass! Så nu är jag (precis som jag berättat förut) ledig på fredagar. Känslan då är konstigt nog HELT annorlunda. Söndagsångesten är nu tillbaks i light variant, men helgen känns mycket längre nu. Så det är liksom svårt att säga vilket som var bäst. Men jag tror nog ändå att jag är ganska nöjd som det är nu. Dock sitter jag här och ska snart bege mig till skolan och någonstans säger en inre röst: jag hoppas att den här dagen går ganska fort för jag längtar hem till vardagspysslet som jag inte hann med i helgen.

Är det någon som kan förklara vart den där sista dagen tog vägen. Den liksom bara försvann. Jag som skulle greja så mycket. Visserligen har jag fått en hel del gjort vid datorn. Och visst har en del saker i kalendern försvunnit. Men dammråttorna, tvätten och alla äpplena i trädgården - vad hände med dem? Hmmm. Någon måste ha snabbspolat utan att jag märkte det. I morgon är det måndag igen och fyra dagar till nästa ledighet. Jag är nämligen ledig på fredagar eftersom jag jobbar en dag/vecka i pärlverksta´n. Då blir det heltid totalt och det räcker gott. Den tid jag lägger hemma vid datorn kan jag glömma att räkna för den är alldeles totalt för lång. Men så är det att vara lite "datanörd".

Jag har inte fotat det jag ville i helgen - vädret har varit alldeles för dåligt! Vem vill ligga i gräset och studera djurlivet när det regnar och blåser? Jag hade ingen lust med det i alla fall. Kanske det blir finare väder i morgon? Hoppas det.

Vilken härlig lördag! Först jobbade jag med mitt och syrrans lilla företag: vår pärlverkstad. Sålde några alster idag och skapade en ny design. Det klarar jag bara när kroppen är utvilad. Därefter har jag uppdaterat webbsidor, trixat med bilder, plockat lite här hemma och känt att jag har stressat av. Underbart! Veckan som väntar är något lugnare än de fyra som just passerat - i varje fall om man ser till sådant som är planerat. I skolans värld vet man ju dock aldrig.

Nu ska jag kolla på TV och ha det gott. Kram på er!!