Trots förkylning och en ömmande kropp så bestämde jag mig för att försöka få någon ordning i detta eländiga  trädgårdsland. Visst växer det så det knakar, men tyvärr växer ogräset lika fort. Om inte fortare. Så efter viss övertalning och lönediskussion fick jag ut de båda barnen i landet och så rensade vi så det ven runt öronen. Det var jobbigt konstaterade vi, men så fint det blev! Nu slipper morötterna dela säng med tistlar och solrosorna har sagt upp ett långvarigt förhållande med ett gäng svinmållor. Vi hann precis klart så kom det en rejäl regnskur igen. Tar det aldrig slut? Någonstans i världen torde det råda akut torka av aldrig skådat slag eftersom vi välsignats med allt detta VATTEN!!!!

Nu sitter jag i vart fall uppkrupen i mitt älskade soffhörn. Jag vet precis hur hundar och katter känner sig då de markerat ut sitt revir. Jag har gjort detsamma!

Och nu börjar ERNST på TV. Så passande!  :-)