Hittade en passande dikt som jag tycker hör ihop med min plånboksängel (den är ju som en liten ängel i fickan). 

I am a tiny angel

I´m smaller than your thumb

I live in people´s pockets

Thats´s where I have my fun

I don´t suppose You´ve seen me,

I´m too tiny to detect

though I´m with you all the time,

I doubt we´ve ever met.

Before I was an angel .....

I was a fairy in a flower

god, himself, hand-picked me,

and gave me Angel power.

Now God is so busy

with way too much to do,

he sid that my assignment

is to keep close watch on you.

When he tucked me in your pocket

he blessed you with angel care,

then he told me to never leave you

and I vowed always to be there.

GODNATT!

Idag har vi fiskat krabbor. Det är något visst med att ligga raklång på magen på en klippa och bara låta sig förföras av ljudet från havet (och idag - ljudet från en halv orkan som gjorde att alla andra ljud liksom försvann). Musslorna lyste med sin frånvaro så det blev till att agna med färska räkor. Som tur var så fanns det inte så många krabbor *hihi* så det blev ganska mycket räkor över till kvällsmaten. Färska räkor, baguette, räksallad, varmrökt lax, vitt vin.... Mumsfilibabba säger decembertjej!

När de stackars krabborna var uppdragna fick herrarna i huset för sig att ordna krabbrace på stranden. Det ritades upp startfält och banor och krabborna numrerades och så ljöd ett "Klara, färdiga, GÅÅÅÅÅ!".

Krabborna drog iväg - åt höger, åt vänster och rakt neråt. I sanden. Efter en massa hjälp på traven fick samtliga tävlande inse att det bara var till att fånga upp de små rackarna och slänga ut dem i havet med egen kraft.

- Jag trodde att de skulle springa mot havet, sa sambon förvånat och kliade sig i huvudet.

Men lika glad för det är jag men gladast är nog krabborna..... Nymatade med färska räkor och allt!

Det var ett himla tag sen. Eller kanske inte om man tänker efter med den rationella delen av hjärnan :-) Nu sitter jag med de mobila mopålarna nerstuckna på västkusten och det blåser som bara den. Nätverket fungerar hyfsat och jag hade gärna bloggat vid 01.00 inatt om det hade fungerat då (vilket det inte gjorde) för blåsten stal min törnrosasömn.Jag har läst alla kommentarer och ska försöka besvara dem - men tills vidare säger jag bara: Skönt att vara här igen!

På vägen hit besökte vi ett glasbruk och det var lika fascinerande som alltid. Det är ett av de hantverk jag beundrar allra mest. Den här vackra kossan stod och betade utanför:

Under mina bloggfria dagar har jag lekt lite med annat och har man en stund över kan man titta in HÄR om man så önskar. Då kanske man får se en dansande mus. Eller kanske inte. Kram på er!