Vaknade strax efter nio och hade drömt om jobbet. Superstressad i kroppen satte jag mig sen i lilla hemmakontoret och började, just det - jobba! Ute är det tydligen sommarens varmaste dag och här sitter jag. Den största delen av mitt jobb har jag kunnat fixa framför datorn och det är ju rätt trevligt. Dock blir bloggstunden något kortare än vanligt märker jag.

Jag brukar ibland ge mig själv en liten "uppmuntringspresent" då jag vet att det kommer att bli jobbigt ett tag. Jag har märkt att jag mår gott av det. Hösten uppmuntran består i en digital systemkamera av märket Nikon (D40). Ingen värstingmodell alls men säkerligen helt ok för mig som fått nöja mig med mobilkameran det sista året.... Om jag hade råd? Nej egentligen inte. Men jag har saknat möjligheten att fota "riktiga" bilder så länge så det får vara värt den utgiften. Basta!

Jag påminns plötsligt om varför jag alltid har älskat den tidiga hösten. Kvällarna är ljumna men ändå är luften hög, naturens färger är skarpa och ljuset är nästan lite magiskt. Det är precis vindstilla ute idag och fåglarnas sång hörs inte alls. Allt är bara tyst, tyst, tyst.

Förutom sjuhundra mygg som envisas

med att flyga runt min kropp

och därefter sticka det

som de lyckas

hitta.

... kommer solsken

Då borde det bli en himla massa solsken nu då. Jag fick gnugga mig ordentligt i ögonen då jag slog upp mina ljusblå i morse. Hela världen såg så annorlunda ut i detta ljussken som jag förstod måste vara den där solen som alla talat om i flera veckor. Får lite lätt beslutsångest för jag hade tänkt börja jobba idag. Inomhus. Men det kanske är solkräm, solglasögon, bikini och dylika attiraljer som ska dammas av och användas? Får nog ta en kopp te på altanen och fundera på saken.

• Flickan från ovan (Alice Sebold) - för att den är så annorlunda och visar att böcker även kan ha huvudpersoner i himlen
• Veronika bestämmer sig för att dö (Paulo Coelho) - för att den får mig att förstå att varje ögonblick vi lever är resultatet av ett medvetet val mellan liv och död.
• Martina-koden (Martina Haag) - för att den får mig och se vardagen med helt andra ögon.
• Jenny (Jonas Gardell) - för att den får mig att se alla Jenny som lever ibland oss och förstå hur viktigt det är att ingen kränks eller förolämpas.
• Potensgivarna (Karin Brunk Holmqvist) - för att den så varmt och humoristiskt beskriver två gamla damers liv tillsammans. Jag fnissar från första sidan ända in till slutet.
• Mellan två världar (Sylvia Brown) - för att den fick mitt änglaintresse att väckas på allvar och min dödsångest att dämpas något eftersom hennes  bok är skriven med sådan fast övertygelse om att livet faktiskt går vidare  på "Andra sidan". 

Dags att städa, damma, stryka, städa kaninburar, läsa en bra bok, torka, tvätta, slappa framför TV:n, damma, dammsuga, stryka, tvätta...... Blir nog en kanondag :-)

Du log,

och talade till mig

om ingenting,

och jag kände att

detta hade jag väntat på länge.

(Rabindranath Tagore)

Så var man hemma igen. Tänk vad tre veckor kan gå fort! Jag har haft en mycket skön och avkopplande semester som gjort mig gott, men lite mer sol hade ju inte skadat. Nu ser det dock ut som att sommaren är på väg lagom till att semestrar är över och skolan börjar - men då får jag väl ta tillvara alla stunder som bara går. Suga på sommaren in i det längsta. Carpe diem.

Hemma har farbror Groda vaktat mina rädisor som jag bara krafsade ner i alla hast innan jag for iväg. Får väl se om de går att äta. Potatisen är också dags att skörda, vinbären lyser röda, morötterna har växt sig stora och den första solrosen har slagit ut.

Nu hämtar sambon pizza - härligt - för efter att ha burit in en sådär tretton vändor smutstvätt så skriker magen efter mat. Jag riktigt hoppas att det är något bra på TV. Sommar-TV brukar dessvärre vara ganska så kass.